Synod av Whitby – En kontrovers om påskberäkningen och den kristna kyrkans vägledande roll i Anglo-Saxisk England

Det sjunde århundradet präglades av en orolig blandning av politiska intriger, religiösa debatter och kulturell utveckling i Europa. I hjärtat av detta turbulenta landskap befann sig det brittiska önriket Northumbria, som stod inför ett avgörande beslut som skulle forma dess andliga framtid: Synod av Whitby år 664 e.Kr.

Detta möte, sammankallat av kung Oswiu av Northumbria, samlade ledande kyrkliga dignitäter för att lösa en djupgående kontrovers: vilken metod skulle användas för att beräkna påskens datum? Det kan verka som en enkel fråga, men i den tidens Europa representerade den ett betydande teologiskt dilemma.

På ena sidan stod den romerska traditionen, som följdes av många biskopar i sydvästra England. Den baserade beräkningen på den julianska kalendern och bestämde påsken utifrån månens fader och vårdagjämningen. Den andra sidan representerades av den irska traditionen, som Oswius hustru, den fromma drottning Eanfled, förespråkade. Denna metod, även känd som “Keltisk” påsk, följde en annan beräkningsmetod och baserade sig på den 15:e dagen efter första fullmånen efter vårjämjälvningen.

Spänningen mellan de två traditionerna hade funnits länge. De romerska missionärerna, ledd av Augustin, hade etablerat sig i sydöst England på 590-talet, och den irska kyrkan, med kloster som Lindisfarne under Aidan, hade spritt kristendomen i norra England.

Oswius beslut att sammankalla synoden i Whitby var ett tecken på Northumbrias politiska makt och Oswius ambitioner att skapa en enhetlig kyrklig struktur. Hans hustru Eanfleds inflytande och hennes förespråkande för den irska traditionen spelade också en viktig roll.

Synoden av Whitby inleddes med ett intensivt teologiskt debatt, där både sidan för den romerska och den irska traditionen presenterade sina argument med bibliska referenser och filosofiska resonemang.

Den centrala frågan handlade inte bara om påskens datum utan också om vilken kyrklig auktoritet som skulle styra Northumbrias kristna liv. Den irska traditionen hade länge haft en stark företrädarposition i Northumbria, men den romerska kyrkans växande inflytande i Europa kunde inte ignoreras.

Efter flera dagar av livliga diskussioner och kontroverser beslutade kung Oswiu att stödja den romerska traditionen för påskberäkningen. Den historiska källan “Historia Ecclesiastica Gentis Anglorum” av biskop Bede, som själv deltog i synoden, beskriver beslutsprocessen och Oswius motiveringar.

Synodens utfall hade djupgående konsekvenser för den kristna kyrkan i England:

• Enhetlig Liturgi: Beslutet att följa den romerska traditionen ledde till en mer enhetlig liturgi och gudstjänstpraxis inom Northumbria och senare hela England.
• Romersk Dominans: Beslutet markerade början på den romerska kyrkans dominans i England, vilket skulle bestå under många århundraden.

Table 1: Skillnader mellan den romerska och den irska traditionen för påskberäkningen

Tradition	Beräkningsmetod	Datum för påsk
Romersk	Den julianska kalendern, med månens fader och vårdagjämningen	Varierar men alltid mellan 22 mars och 25 april
Irsk (Keltisk)	Den 15:e dagen efter första fullmånen efter vårjämjälvningen	Varierar men ofta tidigare än den romerska påsken

Synod av Whitby är ett fascinerande exempel på hur religiösa konflikter i forntiden kunde ha politiska och kulturella konsekvenser. Den visar också hur viktiga teologiska frågor som påskens datum kunde väcka passionerade debatter och påverka hela samhällen.